We lose sight of the ground
Dagen har jag för övrigt spenderat hos min mormor, som satsade på storbak denna dag. Jag kan ju säga så här: jag har ingen direkt teknik för att hindra halva degen från att fastna på handflatorna. Med andra ord gav jag upp deg-delen och satsade mer på min sanna talang. Hälla-i-mjöl-i-maskinen-som-blandar-degen. Den egenskapen är jag stolt innehavare av.
Åh, nej! Inte en ännu värre mardröm än "tre ögon" :0 Du får berätta vad denna handlade om såfort vi träffas. Haha, jag är stolt över att du funnit din sanna passion - bakning. Tro mig, liknande situationer har hänt mig.. och då brukar jag inte hantera det vackert ;) Fast när en mormor finns nära brukar det konstigt nog alltid lösa sig. Hoppas iallafall bullarna blev goda - som säkert beror lite på dina "låta maskinen göra grov arbetet" skills!
Svar på mitt inlägg: Haha, jag tror inte heller jag vill veta vad dom i bussen tänkte. Fy för att stå ut med två halvt galna tonårstjejer i en buss i lite mer än en timme. Fast vafasen, dom får allt stå ut! Tänk nu inte på att du smittat mig. Kan ju ha varit vem som helst i Göteborg. Så inga skuldkänslor nu! Men nu måste jag sluta skriva, åskan har börjat gå här. Är nyfiken på att se dina IKEA grejjer...särskilt den där lampan! Vi hörs snart ;)
Såg precis att jag skrivit en kommentar lång som en uppsats...
