Without the dark, we would never see the stars
Yogan i söndags blev väl ännu mer annorlunda än den förra. Till en början var det minst dubbelt så många, vilket betydde att jag fick ta platsen längst fram, där alla kunde titta på mej, konstatera hur sjukt klumpig jag var och sedan småfnissa lite åt det. Bara en vild gissning. Sedan, en kvart in, skulle vi gå upp i en baby-cobra. Då bröt det. Jag tittade på Amanda, och kunde inte hålla inne skrattet. Alls. Hu kan man kalla en position i yoga för baby-cobra?! Okej, jag klarar hunden, barnet och gud vet alla andra, men baby-cobra? Seriöst? Det gick inte. Och när man har ett skrattanfall, och det är helt tyst och man verkligen försöker hålla inne skrattet så mycket man kan, då blir det att man får till de mest konstiga ljud.. (För att tillägga skulle vi göra den förbannade baby-cobran tre gånger till sedan..)
Nu blir det den enormt efterlängtade säsongspremiären av Grey's Anatomy.
Kram
Nu blir det den enormt efterlängtade säsongspremiären av Grey's Anatomy.
Kram
Kommentarer
Trackback