Blowing in the wind

Sitter i en kall stuga i Varberg och orkar inte resa på rumpan för att gå och göra mej iordning, vilket betyder att jag antagligen kommer missa tåget som går 13:40 från stationen. Eller, låt mej göre den meningen lite mer korrekt: Jag sitter i en iskall stuga, och även om min rumpa inte frusit fast i stolen jag nyss satte mej på, hade jag ändå inte kunnat gå utanför dörren för att göra mej iordning, för då hade jag med ens blivit en stel staty och ändå inte kommit fram till toalettseparetten. Ungefär så. Och då är vädret extremt mycket bättre idag än igår.



During a lifetime

Det är kallt, molnigt och blåsigt.
Idag har varit en sådan dag som man bara sätter sig ner i soffan och läser ut sin Harry Potter på. Just en sådan dag var det idag. Trots att antalet sidor egentligen är alldeles för stort för att man skulle klara av det på några timmar var det en sådan dag idag, och därför fastnade jag i Harrys äventyr. Som så många andra gånger. Jag visste ju egentligen varenda drag och besvärjelse i hela boken, men vad gör det att än en gång läsa igenom den? Det var ju flera år sedan sist. Faktiskt. Så då är man förlåten om man på en kall, molnig och blåsig dag i Varberg, sätter sig i soffan och läser ut Harry Potter. Så det så. Och därför var det precis det jag gjorde. Och lika arg blev jag, då det gick åt skogen, och lika ledsen blev jag, när saker hände som inte borde hände, och lika förbannat lycklig blev jag när jag läste de sista sidorna. Nitton år senare. Då blir man bara helt sprudlande.
Jag är extremt glad att min kära mor, trots mitt sura jag som inte kunde förstå hur alla var så hysteriska i Harry Potter, gav mej den första boken i julklapp för många år sedan. Men, som den läslus jag var, bad jag min mamma att läsa den för mej, och jag var fast för livet. Och sedan, varje gång jag fick nästa bok, blev jag helt lycklig, och plöjde mej igenom böcker som om jag vore totalt bananas. Men det går ju inte säga annat att man fastnar. Inget annat än det, faktiskt..



I could really use a wish right now.

Okej. Bra uppdatering på mitt "fåupplustenförattbörjabloggaigeninfall"? Svar Nej. Så gick det med det, helt enkelt.
Nu har det blivit svalare ute. Och självklart ska man då börja ändra sig när det händer. Då vill man istället ha värmen. För några dagar sedan önskade jag värmen långt upp i en dammig låda på vinden.
Sitter nu i min (optimistiskt kallade) stuga i Varberg. Trots dusch utomhus och dass är det ändå ett himlans bra ställe, detta. Två minuter till havet, och glasskiosk på vägen (=perfekt läge!)
Nu tänkte jag sparka igång mitt OC-beroende igen. Har varit lite dött på sista tiden, då jag istället plockade ner sjunde Harry Potter-boken från hyllan (som jag fått för mej att läsa ut innan första delen av denna kommer på bio i november. Och jag tog det (väldigt mycket) säkra före det osäkra och började i god tid, ehh..). Måste komma på ett sätt att ha flera bollar i luften samtidigt. Kunna läsa Harry Potter samtidigt som jag skrattar åt Seth's underbara kommentarer. En förmåga att utveckla.



Summerfeeling

A l l d e l e s   f ö r   v a r m t .


Nu: duschen!



I'm just a little bit caught in the middle

Jag får ta och ursäkta väldigt mycket för min inaktivitet. Detta var väl ett av de lite längre upphåll jag gjort från att skriva här (ehh).
Sedan i den väldigt första början av maj har jag väl hunnit med en del, antar jag. Jag har gått på sommarlov. Mycket mer har jag inte riktigt plats i min sommarlovshjärna. Sommarlovshjärna är ett oförklarligt syndrom som återkommer varje år, i mitten av juni. Har jag förstått fallet korrekt är det inte endast jag som drabbas, utan större delen av världens befolkning. Det enda som skiljer fallen åt är att inte alla får det samtidigt. Det ska tydligen bero på att vissa istället går på semester under juli månad istället.
Nu väntar jag desperat på koffeinkicken från kaffet jag precis druckit upp.



RSS 2.0