It's monday.

Det är måndag och Sofie sitter i min soffa och tittar på Grey's Anatomy från den tiden då alla älskade karaktärer inte slutade.
Det är måndag och Amanda, den jäveln, har fortfarande inte blivit frisk, så jag måste afroa själv idag igen.
Det är måndag, och jag är påverkad av tidsomställningen.
Det är måndag och det märks på min obeskrivliga brist på fantasi.



I remember the truth

Min dator retar tarmhosta på mej! Den stänger av sej själv, hittar inte vårat internet, och när den väl gör det fungerar inte Facebook.
Jag har fått för mej att, för att jag inte har någon träning idag, ska jag ut och springa. Men nu är klockan redan fem. Nej, jag måste ut och springa med tanke på min kondition är det inte mer än rätt. Trots att jag är jäkligt bra på att skjuta upp saker.

Kram



I remember the sound

Bowlingen igår var väl minst sagt speciell. Tyckte själv att det gick ganska bra, men tittar man på resultatet säger det annorlunda. Konstigt, det där.
Dagen i en klassisk sammanfattning: Jag, Lina och Matilda har världens bästa låt på musiken, men vad den handlar om har vi inte riktigt klurat ut än. Idrottens boxhandskar lukat inget vidare. Jag ska dansa på en bänk på dansuppvisningen = ingen spegel = brutet ben. Bara hoppas på att det blir bänkens, och inte mitt.
Det är helt underbart att inte ha någonting att göra i skolväg efter skolan i två veckor. Men då vet man ju, om man vänder det gamla ordspråket, att efter solsken kommer regn. Det kommer nog bli en hel del att göra efter påsklovet skulle jag gissa på. Inte lika bra.

Kram



All I needed for another day

Fick reda på idag att jag börjar kvart i tolv, och slutar kvart i ett imorgon. Den enda timmen är det skola, och endast bowling är på schemat. Hur glad är man inte över det? Väldigt, är mitt svar på den frågan. Firar denna glada överraskning med en kopp chai-te med alldeles för mycket honung i.
Skulle på yogan igår, men Amanda svek mej, och sedan glömde jag också av den, för jag satt och åt våfflor med familjen. (Fast här kan väl ingen klandra mej? Våfflor är faktiskt gott. Bara så att vi har det klart för oss.) Och idag blir det att gå på afron själv, för Amanda har fått någon slags obalans i hormonerna. (Misstolka är ej förbjudet inom detta specifika område. Tvärtom.)
Only You, med Joshua Radin är sjukt beroendeframkallande. Trots att den är gammal.
Slänger in en bild på finaste Lina som fyllde sexton den sjuttonde. (Kunde lätt blandat ihop det där, men jajjemen, jag tror minsann att jag fick till det!)



Kram



I want to fly

Tack för igår, passar det väl sig att börja detta inlägg med tycker jag.
Nu har jag  ä n t l i g e n  läst ut Breaking Dawn. Det tog ett jäkla tag, med en massa uppehåll, men nu är den, som sagt, färdigläst. Vilket betyder att jag kan börja läsa en av de sju böcker som står och väntar på mej i min bokhylla.
I eftermiddag, innan yogan (eller efter, för den delen. Det spelar ingen större roll) måste jag göra mej lite våfflor känner jag. Det är synd att låta en smet som kan göra underverk stå och mögla i skafferiet. Det tycker jag minsann.
Jag saknar Berte.

Kram



Steadily emerging with grace

Otroligt seg (men på samma gång obeskrivligt underbar) vecka. Inga läxor, inga prov. Visserligen engelska nationella prov i tisdags, men det var ju inget att förbereda sej till.
Mormor och morfar kom hem från en alldeles för lång Thailandsresa igår. (Livet är allt orättvist ibland...) De var lika bruna som, jaa. Jag tror inte att jag behöver förklara mer.
Idag har det inte hänt speciellt mycket heller. Jag har klippt mej, så nu allt slitet borta! Så härligt!
Ett segt inlägg från en seg vecka av en seg Lovisa.

Kram



Once again the sun is rising

Och så vann Anna Bergendahl melodifestivalen 2010.
Låten är bra, det kan jag inte säga emot. Till och med väldigt bra är den. Men jag tror dock inte att den kommer hamna på en bra placering i ESC bara för att låten är bra. Den sticker inte riktigt ut, framträdandet innehåller inte någon wow-faktor och man har ju hört tjejer som sjunger bättre (även om jag är grön av avund, för jag vill också kunna sjunga lika bra som Anna). Å andra sidan hade ju inte Sverige vunnit ändå. Det handlar ju knappast om att låten är bra eller inte när man ska ringa och rösta. Det är ju inte en slump att det nästan alltid är något av balkanländerna som vinner. Fast Norge vann ju i och för sig förra året...
Jag tycker i alla fall att Salems låt bara blir bättre och bättre ju mer man lyssnar på den.

Kram



Keep on walking

Idag är det lördag, och Amanda ska komma hit om några stunder. Men hon är sjukt seg. Vi ska titta på Melodifestivalen var det tänkt.
Idag har jag varit riktigt duktig och städat mitt rum.
Om jag ändå ska prata om lite olika ganska ointressanta saker som att städa, kan jag ju säga att jag var på ansiktsbehandling igår. Det var helt underbart!

Kram



The walk has all been cleared by now

Underbart med studiedag igår. Det skadade ju inte att det var rena våren ute (om man skulle radera snön, vill säga..).
Natten mellan måndag och tisdag var tre små kompisar på besök hos mej. Sofie, Ben, Jerry och jag tittade bland annat på Summerland (som är en väldigt bra och väldigt underskattad serie). Tyvärr hände det en liten olycka med mina manliga vänner. Jag och Sofie åt upp dem. Tragiskt.
Min humor är lika torr som Atacamaöknen.
Snart blir det dans.

Kram



The sun is rising

Idag är det söndag, imorgon är det "fredag" och på tisdag är det "söndag" igen. Inte för att jag tackar nej till det.
Idag är det yoga igen. Vi får väl se hur det går denna gången..
Jag orkar inte plugga idag, så jag drar till Sofie istället, fram tills yogan börjar.
Ointressant inlägg, så kan avsluta med två bilder (jaa, bilder. Kors i taket!) från förra sommaren (bara för att jag längtar efter sommaren):





Kram



From the past in the future to the future in the past

Jag tycker att det känns som att det ska vara lov nästa vecka. Jag har ingen bra förklaring till varför, men det är en intuition jag fått. Jag kan inte ens sätta fingret på om den är bra eller dålig faktiskt.
Imorgon är det i varje fall fredag, och trots 80 minuter teknik och styrka/kondition på idrotten ska jag väl klara mej igenom den dagen också.
På tal om navelludd är det ju säsongspremiärer för i stort sett alla serier som har någon betydelse för mej denna veckan (på kanal 5). Desperate Housewives i tisdags, Grey's Anatomy i onsdags samt Gossip Girl på söndag. För att vara en säsongspremiär tycker jag ju att DH (mycket enklare med förkortningar..) i tisdags var rätt lamt. En massa flashbacks (eller flashforwards, som det var denna veckan) har börjat ta sin plats i serien, istället för att jobba den framåt. Det känns nästan som om serien har stannat upp. "Det finns liksom inget mer att komma på med personerna i serien, så vi trycker in en ny problemfamilj med ett dolt förflutet, en otrohet, en massa tänk-om-scenarion och en flygplanskrasch precis där alla på gatan befinner sig."
Lite samma i Grey's, trots att det inte är lika mycket. Fast här har de ju istället lyckats pressa in en dåtida "tjejkompis" och en gravid, bortglömd dotter som plåster på såren för att George dött. Dåligt plåster.
Lite om det.

Kram



Without the dark, we would never see the stars

Yogan i söndags blev väl ännu mer annorlunda än den förra. Till en början var det minst dubbelt så många, vilket betydde att jag fick ta platsen längst fram, där alla kunde titta på mej, konstatera hur sjukt klumpig jag var och sedan småfnissa lite åt det. Bara en vild gissning. Sedan, en kvart in, skulle vi gå upp i en baby-cobra. Då bröt det. Jag tittade på Amanda, och kunde inte hålla inne skrattet. Alls. Hu kan man kalla en position i yoga för baby-cobra?! Okej, jag klarar hunden, barnet och gud vet alla andra, men baby-cobra? Seriöst? Det gick inte. Och när man har ett skrattanfall, och det är helt tyst och man verkligen försöker hålla inne skrattet så mycket man kan, då blir det att man får till de mest konstiga ljud.. (För att tillägga skulle vi göra den förbannade baby-cobran tre gånger till sedan..)
Nu blir det den enormt efterlängtade säsongspremiären av Grey's Anatomy.

Kram



RSS 2.0