Let the only sound be the overflow
Lättnaden som hälsar på efter ett kemiprov (trots att det gick dåligt) - enorm. Lyckan som infinner sig - obeskrivligt stor. Inget mer prov i Kemi A. Någonsin. (Förhoppningsvis. Beror ju naturligtvis på risken med omprov.) Hallelujah! Unnade mig till och med en pluggfri fredag igår på grund av just detta faktum. Denna dagen spenderas däremot med spanskainlämningar och engelsk roman i min säng med Florence+The Machines nya album i högtalarna. Heelt okej om jag får säga det själv.
As I breathe it in
Inte bra det här med att sitta med sex säsonger av ett minst sagt beroendeframkallande innehåll i handen. Sex and the City. Var det någon som sa kemiprov nästa vecka? Nej, denna dagen följer jag mitt astro till fullo. Go "sitta och kolla på tv hela dagen"! Dessutom kan man ju nästan påstå att man är sjuk (hosthost) när det låter som att man genomlidit en misslyckad stämbandsoperation?
It feels like feathery dust everywhere
Och nu var den obotliga skonarkomanen tillbaka. Som jag saknat den sidan av mig själv. (Schizo much?) Men nu är hon tillbaka, och med sällskap av ett par splitter nya bruna kängor med snörning (och här tänker jag sluta upp med att beskriva dem. Fina är de iallafall!). Min andra personlighet har dessutom, trots splitternyaskorfaktumet, börjat sukta efter ett par 13,5 centimeter höga svarta klackar från Nelly. Julklapp till mig själv tro?
Och härmed lämnar jag internet för att sätta mig och titta på mina löövely babies.
/ Shoeaholic no. 1
