Going on seventeen
That's right! Klockan 17:40 denna eftermiddag är det exakt sjutton år sedan jag föddes. Vilket också betyder att det är exakt ett år kvar tills jag ska göra all världens nattliv osäkert. På ett lagligt sätt iallafall.
Got this feeling that you can't fight
Ett prov kvar. Go, fight, kill!
Njaa. Mer "Nu är det snart överstökat det här. För denna gången. Kul ändå" i en lite halvt ironisk uttråkad ton.
Men jag ska väl inte klaga så värst faktiskt. Provvågen över för denna gången och jag kan vilken sekund som helst (efter klockan 10 imorgon) hänge mej helt åt lugnet. Det extrema, ljuvliga höstlovslugnet. Jisses vad jag älskar höstlovslugnet. Måste vara det bästa. (Inkluderar ju nämligen en dag med frukost på sängen och paket. Inte helt fel ändå, om jag får lov att yttra mej lite hastigt.)
When you're happy like a fool, let it take you over
Dagarna i mitt liv rullar på. Mestadels med hjälp av musik och inofficiella tävlingar i vem som har mest panik inför det stundande provet istället för att faktiskt sätta sig med böckerna och läsa. Himla onödigt att göra något av tiden, right?
Nu när lovet närmar sig har det dessutom blivit en hel del längtande efter det. Och det äter ju också tid från nyttigheterna. Precis som det jag gör nu. Men jag bara vill inte plugga. Eller tänka på det. Eller skriva om det. Och med de orden lämnar jag det ämnet och går raskt över till något roligare:
Som... Vad roligt att det inte regnar längre så att man faktiskt kan uppleva den bästa årstiden en gång för alla? (slutar härmed skriva helt för att min fantasi has hit rock bottom och jag inte kan komma på något bättre än vädret. Update: Nej, jag har inte åldrats till 50+ över en natt, även om alla bevis pekar åt det hållet.)
So extraordinary
Känns som att alla dagar denna veckan passerat i en stor röra, kan inte riktigt urskilja vilken dag det är. Kan ju varit på grund av det (ganska godkända, enlligt mej) skäl att jag varje dag vaknat klockan sex för att åka till skolan tidigt. Även de tre dagar som jag faktiskt inte ens börjat förrän tidigast fem över halv tio. Ett uns tragik i det, jag vet. Livet som naturare är hårt.
Annars känns det ju också lite som att läsning är en populär grej hos våra lärare just för tillfället. Romanläsning i svenskan, romanläsning i engelskan. Problemet (för det var väl ganska givet att när det väl är en period i skolan som man faktiskt tycker är genomlidbar - ja, rent av rolig! - ska det givetvis uppkomma någon trevlig hake. Vad vore livet utan att det hela tiden finns ett hinder i vägen?) är bara det att, efter jag köpt bok till engelskan (som jag dessutom kombinerade så smidigt med en att jag ändå ville läsa den inom kort) och både bestämt mig för och läst tre fjärdedelar av en bok i svenskan, ja, då kommer informationen fram om att i svenskan, där får man inte ha en roman som osar ungdom. "Det är ju för lättläst." Hoppochhej! Inte lättläst (iallafall inte lättsmält) när det kommer till en mamma med Asbergers syndrom och flertalet blodiga skador på bara ett fåtal dagar. Inte helt om jag ska vara riktigt ärlig. Men ja. I vilket fall som helst läste jag ju ut boken ändå, man kan ju liksom inte sluta med en ynka fjärdedel kvar, och nu återstår ett val av bok som kan passa bra att jämföra med den bok jag precis plöjt mig igenom. En roman med samma tema. Och där har vi den ironiska gåtan: att hitta en bok med samma tema som en ungdomsroman, utan att det får vara ytterligare en lämpad för människor under den idealiska mogenhetsnivån. Iochförsig kan jag ju alltid hitta på en egen genre, som "komplicerade-förhållande-böcker" eller "böcker-som-skulle-fått-beskrivningen-drama-om-den-hade-blivit-filmatiserad". Då finns ju hips vips en massa alternativ. Och det verkar vara just denna utväg som lyser starkast på idéhimlen för tillfället. Länge leve fantasin, wihoo!
