We could be the stars falling from the sky
Skolan började för en vecka och jag är redan inne i rutinerna som om lovet bara var en vacker dröm. Matten ligger jag till exempel redan efter i. Hur i hela fridens alla hörs lyckas jag med det? Det måste ju finnas något slags megalogiskt svar till den frågan eftersom jag jobbat stenseriöst och hårt varenda lektion denna veckan. (Well, nästan iallafall. Jag menar, det är ju bara omänskligt att vara koncentrerad varje sekund i en timme och en kvart fyra gånger i veckan.)
Sedan jag senast skrev har jag dessutom utmanat min ickeexisterande atletiska färdighet i spåret och klarat mig över förväntan (typ ljusår över).
Nu faller mina ögonlock ihop inom ett par sekunder. Skälet är antagligen på grund av det faktum att jag kom på att jag egentligen skulle gjort ett par uppgifter i min tegelstensbok, varpå min hjärna kom med förslaget att jag skulle göra detta hemska nu. Icke en chans i universums historia. Typ. Nu ska jag sova.
