helena.lovisa

Jag förstår inte riktigt hur jag hittar tiden att sätta mej och skriva, men antagligen är det rent och skärt överslagsbeteende (sagt av sann naturare. Skolan börjar ju snart (aaahhhh!) och jag får väl helt enkelt börja repetera).
Fallet är nämligen som följer: Jag och mamma bokade i eftermiddags en resa till Mallorca. Planet går klockan 07:00 från Landvetter imorgon. IMORGON. Japp, helt sant. Fattar det inte själv faktiskt. Alls. Ens det minsta. Jag menar, vad fasen är detta? Senaste gången jag var utomlands (och nej, Danmark räknas ej): året var 78 och Jesus hade precis dött. London förra året gick väl sådär. Själv tycker jag ju det är hemskt spännande att en vulkan på Island sprutar ut en massa aska. Jättespännande! Vi kom ju liksom inte ens iväg. Vissa fann det högst olyckligt.
Antagligen är det så här man ska göra. Lura ödet lite. Boka dagen innan, så att han/hon/den/det inte har någon chans att komma på hur han/hon/den/det ska kunna få en att inte kunna åka. Fast, jag ska inte ropa hej. Bara nästan. Jag ska ju faktiskt till Mallorca imorgon, liksom.