So extraordinary

Känns som att alla dagar denna veckan passerat i en stor röra, kan inte riktigt urskilja vilken dag det är. Kan ju varit på grund av det (ganska godkända, enlligt mej) skäl att jag varje dag vaknat klockan sex för att åka till skolan tidigt. Även de tre dagar som jag faktiskt inte ens börjat förrän tidigast fem över halv tio. Ett uns tragik i det, jag vet. Livet som naturare är hårt. Annars känns det ju också lite som att läsning är en populär grej hos våra lärare just för tillfället. Romanläsning i svenskan, romanläsning i engelskan. Problemet (för det var väl ganska givet att när det väl är en period i skolan som man faktiskt tycker är genomlidbar - ja, rent av rolig! - ska det givetvis uppkomma någon trevlig hake. Vad vore livet utan att det hela tiden finns ett hinder i vägen?) är bara det att, efter jag köpt bok till engelskan (som jag dessutom kombinerade så smidigt med en att jag ändå ville läsa den inom kort) och både bestämt mig för och läst tre fjärdedelar av en bok i svenskan, ja, då kommer informationen fram om att i svenskan, där får man inte ha en roman som osar ungdom. "Det är ju för lättläst." Hoppochhej! Inte lättläst (iallafall inte lättsmält) när det kommer till en mamma med Asbergers syndrom och flertalet blodiga skador på bara ett fåtal dagar. Inte helt om jag ska vara riktigt ärlig. Men ja. I vilket fall som helst läste jag ju ut boken ändå, man kan ju liksom inte sluta med en ynka fjärdedel kvar, och nu återstår ett val av bok som kan passa bra att jämföra med den bok jag precis plöjt mig igenom. En roman med samma tema. Och där har vi den ironiska gåtan: att hitta en bok med samma tema som en ungdomsroman, utan att det får vara ytterligare en lämpad för människor under den idealiska mogenhetsnivån. Iochförsig kan jag ju alltid hitta på en egen genre, som "komplicerade-förhållande-böcker" eller "böcker-som-skulle-fått-beskrivningen-drama-om-den-hade-blivit-filmatiserad". Då finns ju hips vips en massa alternativ. Och det verkar vara just denna utväg som lyser starkast på idéhimlen för tillfället. Länge leve fantasin, wihoo!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0